A memory from early childhood was when we looked into the cars, if you could reach up, to check on the speedometer what top speed the car might have. At that time, it was common for the last digit to be 120 or 140 kmh on ordinary cars such as SAAB, VW and Goggomobil. If you saw 160 you were impressed and if it said 180 you got excited. On motorcycles, it needed to be at least 180 to impress.

At that time, it was believed that the top speed was the one that was on the meter. When you then got old enough to drive yourself, for example. 175 cc Silverpilen, it was found out that the speedo needle never reached the last digit. After a few more years of stories about how fast Yoy had been, the term "optimistic meter" was also discovered.

Even though we now know all that, Black Shadow's speedometer is just as iconically impressive.

The picture also gives the right mood now that the autumn darkness is here. I'm guessing that Jimmy C is somehow involved in this picture as well.

Ett minne från den tidiga barndomen var när man tittade in i bilarna, om man nådde upp alltså, för att kolla på hastighetsmätaren hur fort bilen gick. På den tiden var det vanligt att sista siffran var 120 eller 140 på vanliga bilr som SAAB, VW och Goggomobil. Såg man 160 blev man imponerad och stod det 180 så blev man upphetsad. På motorcyklar behövde det stå minst 180 för att imponera.

På den tiden trodde man att toppfarten var det om stod på mätaren. När man så småningom blev gammal nog att själv köra, t.ex. Silverpil, kom man underfund med att mätarnålen aldrig kom ända fram till sista siffran. Efter ytterligare några år med berättelser om hur fort det gått kom man dessutom underfund med begreppet "glädjemätare".

Trots att man numera vet allt det där så är Black Shadows hastighetsmätare lika ikoniskt imponerande.

Bilden ger dessutom rätt stämning nu när höstmörkret är här. Gissar att Jimmy C på något sätt är inblandad även i denna bilden.